Gårdagskvällen spenderades med min älskade klass på örjansskolans mark. Det grillades, skrattades och hades kul. Idag vaknade jag tjugo över tio. Sen åt jag och gick fram och tillbaka till konsum med pappa och hunden och sen duschade jag. Efter det skulle jag gå upp på vinden i ett försök på att hitta mammas gamla tröja som hon själv stickat, men hittade inte den. Men frukta ej, mina kära vänner! Den ska hittas!

Igår var en händelserik och mindre rolig dag. Den började med matte nationella, och där tror jag att alla kan förstå hur jag tänker, och den fortsatte senare på eftermiddagen med en olycka med min hund...
För de som inte vet är hon lagom snabb och springer alltid ikapp pinnen man kastar till henne. Vi har alltid fruktat över att den ska sätta sig i bakhuvudet eller som ett spjut ner i marken så att hon landar på den..... Detta var just vad som hände. Hon snubblade lite över den i ett försök av att fånga den med munnen när den kommit ner till markhöjd, men den satte sig då rakt ner i marken och hon hoppade rakt på den. Att försöka förklara för er om hur högt och länge hon grät är ingen idé. Man måste verkligen varit där.
Jag trodde först den hade punkterat hela magen, men som tur var hade den inte det. Däremot hade den punkterat en lymfkörtel (vad det nu är, fattade ingenting när jag kollade upp det) så hon är jättesvullen och blå. Hon har fortfarande ont, men pinnarna kommer ändå inte undan.
Och jag svär, hon skulle kunna ligga på sin dödsbädd och ändå hungra efter godis. Och drägel har hon fortfarande gott om, det vill jag lova.

Om hundar och människor, liksom katter, har ex antal liv så har både Ellie och jag blivit av med ett..

Men hon mår bra nu, stackarn, tack och lov!