Jossan, 15 år, bor i en liten "död håla" i den tillfälligt fjortisöversvämmande staden Halmstad.
Jossan har bott i samma hus i hela sitt liv och tillsammans med sin syster, bror, mamma och pappa och för ungefär två år sedan fick vi ett tillskott, en hund (efter många om och men).
(Idag fyller hon två år! Grattis ♥)

Jossan är för övrigt en tjej som myggorna drar sig till, i mellanåt uttrycker sig på fel sätt eller säger ett ord för mycket.
Men Jossan kan även vara positiv, försöker vara hjälpsam och trevlig mot allmänheten och skiter i andras negativa åsikter om henne. Hon kencentrerar sig på dem positiva komentarer vissa kläcker ur sig ibland.

En tradition i Jossans liv är att minst en gång om året, oftast på sommarn, åka till Stockholm för att hälsa på mormor och morfar och bada i deras pool och/eller åka ut med båten.
Annars, förutom det, är det besök hos farmor och farfar på landet där man nobelt hjälper till att sätta ut och ihop hammocken, kör runt med gräsklipparn och äter kakor och bullar farfar har bakat. Godare kakor och bullar har ingen, någonsin smakat! Smörgåstårtan är fenomenal!!
Det är en grej ni alla har missat, det vill hon lova!

När Jossan var liten var den en bok som räckte mer än tillräckligt; Petter och hans fyra getter.
Med inte mer än högst  tre meningar per sida kunde hon den snart utantill.

Även en godnattvisa räckte för att Jossan skulle sova sött och nätterna;
"När trollmor har lagt sina elva små troll och bundit fast dom i svansen
då sjunger hon sakta för elva små troll de vackraste ord hon kände
oh, ajajajaj buff, oh ajajajaj buff, oh ajajajajajaj buff, oh ajajajaj buff"

Nu är det dags för Jossan att börja nian och efter det är det gymnasiet som väntar.
Hon hade, efter många funderingar på hur hon skulle kunna lämna Halmstad och till och med Sverige pga många intensiva händelser i hennes liv de senaste åren, bestämt sig för att bli utbytesstudent. Hon drömde sig bort om hur det skulle vara med nytt land, annat språk, andra folk, annan skola och (framförallt) anda killar.
Sedan kom frågan; "vad vill du bli när du blir stor?"
Så som många andra 4-8 åringar drömde hon först om att bli känd, stå på scen, i rampljuset, tjäna miljoner och helt enkelt vara känd och förmögen, men den drömmen sprack när hon träffades av verkligenheten......... och självförtroendet........
Så svaret på den frågan blev alltid detsamma; "jag vet inte."
Då kom hon fram till att undetiden som hon går ut nian ska hon komma på vilken linje hon vill gå på gymnasiet, men innan det ska hon gärna ha koll på vad hon vill göra när hon blir stor.
Ett stort bekymmer i Jossans värld.

Konfirmerad, moppe-/byxmyndig och mindre än hon var vid åtta-års åldern är hon reda att möta världen.
Hon satsar stort och hoppas på det bästa.

Förutom att komma på vad hon vill bli och vilken gymnasielinje hon ska välja är nästa steg i Jossans liv att gå ut skolan.
Att komma bort från korridorerna och folkmängden varje dag och lärarna med evighetsgöror var eviga dag. Hon är redo att möta världen och ta ansvar för mer än bara att hålla ordning på sitt rum och studier. Det är nästa steg i Jossans liv.
Men det största målet just nu: att fylla arton.
Då har hon dyrt och heligt blivit lovad barrunda med sin syster och att tågluffa runt i Europa (och ta vägarna förbi Thailand, internskämt.)

Och så, för att runda av allt med ett underligt slut;

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten (snart stor) är
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer, lyckan går
Gud förbliver fader vår